Stabilt!!!! Det är ett bra ord för att sammanfatta min säsong 2023. Har haft många tävlingar över 6.50 i år. Det har även vara ett väldigt roligt år. Jag har tävlat relativt mycket, vilket jag är glad för och jag har verkligen försökt njuta av det. Fem av årets tävlingar har jag tävlat för landslaget (om man räknar med inomhussäsongen) vilket alltid är något extra.
Året började med en inomhussäsong där jag lyckades sätta ett nytt inomhus personligt rekord med hoppet 6.63, på Folksam GP, Sätra. Jätte kul!
Efter inomhus bytte jag hoppteknik. Vår tanke är att jag ska ”springa” mer över plankan, vilket har varit ett problem för mig. Jag har en tendens att bromsa hoppet precis vid plankan, vilket gör att jag tappar fart och kraften försvinner upp istället för framåt. Med den nya tekniken blir det mer naturligt att vara aggressiv över plankan och få med sig farten. Det var absolut en utmaning och en risk vi tog med att börja med en ny teknik. I början var det mest för att testa, men träningen rullade på bra och vi såg framsteg varje vecka. Ju närmre tävlings säsongen vi kom desto mer beslutna blev vi i att köra med den nya tekniken.
Jag började tävlings säsongen i Cypern och Grekland. Sedan drog vi över till Sverige för Sollentuna GP, Göteborgs GP och Bauhaus galan.
En av höjdpunkterna i sommar var JEM, mitt allra sista junior mästerskap. Jag har i varje ungdom och junior mästerskap jag ställt upp på gått ifrån med en medalj runt halsen. Även om jag var långt ifrån favorit detta året, hade jag även denna gång mitt sikte inne på topp tre. Kvalet kändes stabil. Finalen började dock lite hackigt. Hade inte en lika go känsla från start som jag hade i kvalet. Men jag jobbade mig in i tävligen! Det blev bara längre och längre för varje hopp och inför sista försöket kände jag verkligen att energin för att smälla till ett dunder hopp fanns, men tyvärr blev det övertramp. Jag slutade femma på 6.56 samma resultat som fyran i tävligen och 8cm från medalj. Ska vara ärlig, jag siktade högre, men hade en grym kul vecka och jag fick med mig massor av ny energi till att fortsätta säsongen på ett bra sätt.
När Junior EM var över riktade jag siktet in på VM i Budapest. Jag hade legat på gränsen till att kvalificera mig in till VM länge. Därför visste jag att SM skulle bli en viktig tävling, då nationella mästerskap ger mycket ranking poäng. Ett bra resultat på SM kunde därmed säkra en topp 36 placering på road to Budapest listan och på så vis ta mig till VM. Förutsättningarna för riktigt långa hopp under SM i Söderhamn var inte helt optimala, det var mestadels motvind och regnet låg i luften. Men jag är stolt över mig själv att jag hade rätt fokus och inställning. Lyckades som längst hoppa 6.53 och tog hem en silver medalj till min Klubb Falkenbergs IK. SM gjorde också att jag med stor sannolikhet säkrade en VM biljett. Men jag vågade inte ta ut något i förskott. Var en nervös väntan innan jag ca 2 veckor innan mästerskapet skulle dra igång fick ett hundra procentigt svar att jag skulle åka till Budapest och representera Sverige på mitt andra världsmästerskap. Mycket glädje där!!!!!!!
VM blev dock en besvikelse! olyckligtvis blev jag sjuk samma vecka. Inget allvarligt, men tillräckligt för rubba min planering. Försökte mentalt ställa in mig på att när det väl är dax kommer jag vara pigg och redo. Men tyvärr svarade kroppen inte 100%. Att gå till final var på förhand tufft, var tvungen att satsa och det gjorde jag. Tänkte ”allt eller inget” och denna gång blev de tyvärr det sist nämnda. Började med två tramp och sedan ett hopp där jag var långt i från plankan. Det som gräver mig mest är att min uppladdning sista veckan inte blev som jag hade tänkt. Att stå på ansatsbanan och vara osäker hur kroppen ska svara är inte något man vill känna på ett VM. Den sista veckan inför VM försökte jag verkligen undvika alla potentiella smittplatser som exempelvis spårvagn, konsert, resturang. Men oturligt nog blev jag sjuk ändå. Sånt är livet! Tar med mig otroligt mycket lärdomar och upplevelse. Något jag aldrig kommer glömma är Daniels Ståhls VM finalen. En oerhört bragd att i sista kastet, i ett mycket pressat läget, gå in i ringen och dra till med ett nytt mästerskapsrekord och vinna hela skiten. Otroligt mäktigt!!!
Min säsong avslutades med Finnkampen!! Det är alltid något speciellt med Finnkampen och att få tävla som ett lag. Jag älskar det! På pappers kampen inför skulle vi förlora både på damsidan och herrsidan. Men detta lyckades vi vända. Även om det blev dramatiskt och avgjordes i sista gren, så tog vi återigen en dubbel seger. Snacka om att varje poäng räknas!. För egen del lyckades jag hoppa 6.50 och därmed ta en individuell andra plats. Vi längdhopp tjejer tog en trippel och därmed max poäng till Sverige. Var en otroligt roligt helg.
Nu väntar det några lugnare veckor innan vi drar igång den tuffa höst träningen. Är taggad på att bli ännu bättre och göra jobbet mot 2024. Måste passa på att tacka alla som stöttar och hejar på mig. Ni är guld värda! Framförallt ett stort tack till min familj och Yannick, ni är bäst!
Kram Tilde
